Moster
jag hade tänkt att detta inlägget ska vara tillägnat min moster som dog av cancer 14 December förra året.
jag lovar dig, jag skulle gjort allt för att få dig tillbaka igen. det känns som att min halva är borta. som om någon har dragit mig isär i två delar.
du ställde alltid upp för din familj fastän du visste hur svårt du hade det. du hjälpte oss ända in i döden. och nu är det vår tur att hjälpa dig. vi har gett dig till änglarna. där kan du få sova i lugnt och ro utan att något skaver i ditt hjärta. ingen människa ska behöva lida så som du gjorde.
tårar efter tårar föll jag på sjukhuset för ett år sen för 4 timmar sen. jag kollapsa ihop när jag insåg att du var borta. det var ofattbart..
att vi skulle lämna iväg dig redan till änglarna var något vi inte ens hade tänkt tanken på. vi var inte klar med dig än. vi ville dela skratt och glädje med dig i många år till. men så blev det inte.
jag saknar min moster något otroligt mycket. denna dagen för ett år sen kommer jag aldrig komma över.
CARPE DIEM
fånga dagen
